MathildautanH

att jobba som vikarie på förmiddagarna och fortsätta med vanliga jobbet på fritids, som den här veckan inte är vanligt då det pågår inskolning vilket betyder väldigt lite personal. Det tar knäcken på mig, skäms lite över att säga det, då det för "vanliga människor med vanliga jobb" ine är något speciellt, det är bara 8 timmar av en dag. För mig är det 8 timmar som gör att jag har huvudvärk i 8 timmar efter jobbet.
Nog pratat om det, det är bara 11 dagar kvar tills vi åker idag! varav jobbdagar inte många alls. Jag kan inte ha något att gnälla på.  Morgondagen på lättare än de tidigaredagarna den här veckan, imorogn så ska jag och thomas leka med lågstadiebarnen (de är mer fogliga då än när det gäller matte och välskrivning) Sen på fredag är det middag och bio med therese, förhoppningsvis så följer Frida och Angleica med också! På lördag är det feeest i svanberga, så ta ert pick och pack och kom dit!

Nej nu är det greys, hinner inte kolla igenom min hemska stavning, ni får ha överseende! (;
puss på er.

Jag är så trött på allt påhittat bubbelgums rosa så att det inte är sant. Jag vill inte bry mig, jag vill inte bli uppretad och jag vill inte låta bitter. Jag försöker att hålla det inom mig, små små delar sipprar ut, men mängder hålls kvar. Snart åker jag, 23 tjugotre dagar är det kvar, Det är känns helt sjukt samtidigt som det känns mer rätt än någonsin.
Känslan är fantastisk, det här är precis vad jag behöver. Jag behöver ett uppbrott, jag behöver en andledning till att sluta bry mig, att sluta irritera mig och framför allt att slippa känna mig bitter.
För så här är det, om tjugotre dagar kommer ingenting att någonsin bli som det en gång varit. Jag har ingen aning om vad den här sommaren har att bjuda på, förväntningarna finns samtidigt som de inte finns. Jag kommer känna lyckoruset om jag så kommer jobba som diskplockare, bara jag slipper de känslor jag har inom mig.

Det var inte alls det här jag ville säga, det jag vill skriva är hemskt! Det är förjävligt samtidigt så är det så att alla inte klarar av sanningen utan väljer istället det där bubbelgums rosa.

Jag borde skriva en rad eller två, jag känner att det vore på sin plats. Men jag har inte så mycket att säga, livet rullar på. Det finns miljoner saker och tankar att skriva om men väldigt mycket är sådant som gör mig förbannad, saker som jag vill säga till människor men utav någon dum anledning så gör jag inte det utan jag tiger. Självklart finns det också en massa kul saker att berätta, tex så var jag på en super mysig grillkväll i fredags och i igår så åkte jag och Frida över till Åland.
Men nej, den här bloggen fortsätter att tiga.


Jag har också tagit tummen ur röven och blivit brunett igen!