MathildautanH

Jaha då var man hemma igen. Jag tycker om Sverige, jag tycker om min familj och jag tycker om mina vänner.  Jag hatar sista kvällen på hotellet, jag hatar att kliva på bussen och jag hatar den där konstiga känslan jag får när jag kommer hem. Min hjärna är inte en klump, boll kalla det vad ni vill. Min hjärna är en smal jäkla spiral, med massa konstiga och jobbiga tankar. Som bara maler och maler. Jag vill leva i nuet, men ändå så är jag 1, 5, 10, 40 år framåt.
Kan man inte bara få sluta tänka för en stund?

B och jag hade det efter omständigheterna väldigt lugnt och mysigt, antagligen precis vad vi behövde.